En tid efter att Google kommit ut på nätet gav filmkritikern Pekka Eronen sina journalistkolleger rådet att ur sina texter lämna bort allt som man kan googla sig till. Det som finns kvar är det som är unikt.
Eronen fann att han kunde skriva allt viktigt i en filmkritik som var bara 400 tecken lång. Man behöver inte skriva långt för att vara djupsinnig.
Det man inte kan googla sig till är vad människor verkligen säger. Man måste fråga.
Det finns inte mycket man kan göra som journalist om man inte känner sig bekväm med att träffa människor. Det är kanske det som tydligast skiljer journalisten från forskaren: Journalisten träffar människor. Talar med dem, lyssnar och ser.
Visst skall en journalist ”läsa på” också. Men det kan inte stanna vid det. Inte stanna vid det som man kan googla eller hitta i biblioteksböcker. Sådant smakar skåpmat. Bakgrunden är det man behöver för att föra samtalet.
Efter över 30 år som journalist ute bland folk, också i det fredliga Finland, kände jag hur mina minnen svämmade över av historier. Ur det föddes bildverket ”Ett hörn av Finland”.
Det är fastnålade ögonblick som för mig – och för dem som berördes – på något sätt berättar en historia. Det vill jag antyda med bildtexterna. De skall göra tidsbilderna tidlösa.
Boken har hittills inte varit en storsäljare, vilket jag är besviken men inte förvånad över. Det är ju frågan om smånyheter på minoritetsspråket från den minsta av finlandssvenska provinser, som i hufvudstaden ses som kusinerna från landet.
Ambitionen är i alla fall att via denna provins på ett läsvärt sett spegla världshändelserna och globala trender. Från 1989 till 2018 var Sovjetblockets upplösning och IT-revolutionen säkert de största, och i deras spår en ny syn människan, friheten och omöjligheterna.
Och inte minst för att det är ett bildverk så återfinns också de gånger framåtskridandet och människans planer har genomkorsats av bakslag – olyckor, från de enorma, som Estonia, till de mindre, som ett rasat tak, eller de dråpliga, som en lastbil inkilad under en bro.
Och eftersom boken gjorts av en journalist finns det människor på nästan varje bild. De är motivet, för kameran och för boken. Alla förtjänar att finnas på minst en bild i en bok. För flera är denna bok säkert den enda, för det är få kändisar med.
